Korpens Saga

Jag såg min här av troll och vätte
 Slappa spjut så långt ögat mätte
 Tusende kroppar, alla döda och svala
 Min armé ur skogen nu låg i dvala (din armé ur skogen nu låg i dvala)
 Då sjöng honan mörk en sång av hat
 Hon lovade bort gåvor och själar till mat
 Åt en dyster ande ur springornas rike
 En runa ristades, aldrig skådats en like (en runa ristades, aldrig skådats en like)
 ♪
 Som en blixt i natten av eldens färg
 En kraft som kväljde i kött och märg
 En tunga av illdåd och sotig svärta
 Nu hördes ett skrik av tusens smärta (nu hördes ett skrik av tusens smärta)
 ♪
 Skogens topp och klippans kant som värn
 Svart som åskmoln och skogens tjärn
 Fjädrar nu spreta där skinnet voro
 Till tiders slut när de ropa sin oro
 Så miste rivarn sin bror av kam
 Flög sin väg till världens kant
 Av ett glömt och fasligt trolldomsdåd
 Det förkolnade sinnet kände ingen nåd
 Nu faller skyars svarta mästare
 Slagsfältet kallt och likets kyla
 Fulla av slagens rus och svekets hat
 De gnaga utan ära på krigets ruttna mat
 Till tiders ände