Mask

Ur jordens mörkaste vrå du krypa
 Gömd från allt som i ljuset vågat sig
 Glömd och dold du ligga och vänta
 På en stund då allt är förlorat
 Då svek och ångest på ytan stiga
 Du kräla upp ur ditt smuts och hat
 En mask du är ur tidlös kyla
 En larv av mörker i dess falska form
 Nu timmen kommit för att krypa fram
 Med iver du lukta på ditt offerlamm
 Lögnaren med sin utsträckta arm
 Bedragaren ur alltets tarm
 Förtärande ande som spyr falska ord
 I en litani av ondska, hat och mord
 Dina dåd fördärvet hit nu bringar
 Som tänder vassa i otaliga ringar
 Glupskt du tuggat, gnagat, malt
 Ett avskum ur mörkret, blött och halt
 Förfärligt väsen med mänsklig skugga
 Med hunger ändlös du själar tugga
 Nu timmen har kommit för dig att krypa fram
 Med iver du lukta på ditt offerlamm
 Lögnaren med sin utsträckta arm
 Bedragaren från alltets tarm
 Nu sprider du din bittra säd
 Vandrar vidare i släkters led
 I avskred och vrede din sort ju frodas
 För du blir tusen i en hatande hjärna
 Du, ditt odjur från ondskans kärna