Rösets Kung

Det red en rövare i snårig skog
 Han sårad flydde, blödande nog
 Med knektar på jakt, hack i häl
 Över fornrösåsen, den kände han väl
 ♪
 Då mörkret tog en skepnad stor
 Det brakade i berget där jättar bor
 Allting då skett enligt rövarens plan
 Över åsen man rider bara om dan
 Jätten bjöd, när han stigit ur sitt kummel
 På faslig död, de väckt ett forntidsväsen
 Mark låg röd, när gryningen nalkats
 Där människoson krossats av rösets kung
 ♪
 Då hörde han skriken ur knektars trut
 På backen de mötte ett långsamt slut
 Tjuven, han rymde med blekvitt hår
 Men aldrig han mera till åsen går
 I natten de må vandra som rösens gastar
 Rövarens hingst nedför stigen hastar
 Jätten bjöd, när han stigit ur sitt kummel
 Faslig död, de väckt ett forntidsväsen
 Mark låg röd, när gryningen nalkats
 Där människoson krossats av rösets kung
 Tjuven, han rymde med blekvitt hår
 Men aldrig han mera till åsen går