Häxan

Vi träffades en natt när månen sken så blek
 På en klubb för människor med smak
 Allting liksom stannade när hon kom fram till mig
 Och jag tror att hon kände samma sak
 Hon hade stora smycken, långa naglar, kolsvart hår
 Och en hatt som var stor och satt på sned
 Hon såg på mig som vargen ser på lammet
 När hon bjöd hem mig på en kopp te
 Jag sa tack och sen följde jag med
 Hon bodde i ett gammalt hus, fem trappor utan hiss
 På golvet låg det mattor från Nepal
 I taket flög en uggla, ett par råttor satt i bur
 Och en dödskalle stod på piedestal
 Vi satte oss på sängen, hon kysste mig så öm
 Och jag tänkte att det här det går ju bra
 Sen drack jag ett par koppar av drycken som hon bjöd på
 Men den smakade fan så konstigt tyckte jag
 Men jag var artig och sa, oh så gott det var
 Efter blott en kort minut så blev jag blek och svettig
 Hela rummet vände sig på sned
 Stjärnorna dansade framför ögonen på mig
 Och benen, ja de kändes som gelé
 Jag fick lägga mig på golvet, skorna tog hon av mig
 Min kropp var tung, min blick var så diffus
 Men hon log och visade sin tunga
 Sen knäppte hon långsamt av sin blus
 I skenet av 13 svarta ljus
 När alla hennes kläder låg på golvet i en hög
 Då såg jag uppå hennes nakna rygg
 Ett nät var tatuerat och där ryggen just tar slut
 Satt en spindel så giftig, grön och stygg
 Sakta kom hon mot mig, hennes ögon tycktes brinna
 Och nu var det nog för sent att tacka nej
 När hon klöste mig på halsen då förstod jag
 Att den kvinnan inte var någonting för mig
 Nu gällde det snabbt att rädda sig
 Så jag samlade mina krafter och kastade mig på dörren
 Som ett spjut nedför trapporna jag for
 Och hennes skratt förföljde mig i gränden när jag sprang
 Hemåt genom natten utan skor
 Nu tänker ni väl, vänner, vilken meningslös historia
 Men här finns ett litet råd som jag vill ge
 Följ gärna med en häxa hem i natten
 Men smaka aldrig hennes te
 Nej, smaka aldrig hennes