Jul Hos Frälsningsarmén

Gatan den ligger så tyst och så tom.
 Det lyser från varje hus.
 Dom trasiga änglarna samlas
 runt ett bord med mat och ljus.
 Med händerna knäppta till bordsbön
 sitter ensamhetens hov.
 Soppa och bröd, en säng för en natt
 och en psalm till vår herres lov.
 När hesa röster sjunger
 Stilla natt i ljusens sken
 så är det jul hos Frälsningsarmén.
 Här sitter Alfred Karlsson
 han som supit sig nästan blind
 och Finske-Harri
 med ärret efter kniven
 på sin grova, orakade kind
 och hon som spelar dragspel på centralen
 som har stuckit ner sin man.
 Hon har somnat över bordet
 med hatten på
 och med handväskan i sin famn.
 Nu sover hon som en flicka
 mot duken vit och ren
 det är jul hos Frälsningsarmén.
 Någon tar fram ett munspel
 och spelar en valsmelodi.
 Där utanför faller flingor
 på dom få som vandrar förbi.
 I kväll firar mänskorna minnet
 av den man som en gång sa:
 Älska din broder och dela med honom
 av det som du råkar ha.
 När ljusen brunnit ut och natten blivit sen
 så är det jul hos Frälsningsarmén.