Strippan

Ett förväntansfullt sorl i publiken
 Någon tränger sej fram för att se
 Till dunket av disco musiken
 Gör hon högklackad entré
 Likt kärlekens löften hon vickar på höften
 Genom rummet går det ett sus
 Luften är rökig ett fyllo blir stökig
 När hon långsamt knäpper upp sin blus
 Sen tar hon ett par steg över scenen
 Och sätter sej ned på en stol
 Rullar strumporna av benen
 Och glider ur sin kjol
 Blickarna brinner när Bh: n försvinner
 Och blottar hennes bleka bröst
 Till skränen och ropen från den berusade
 Hopen faller trosorna som lövet en höst
 Sen står hon där naken framför dom
 I strålkastarens bländande sken
 Med ett leende lite fräckt som förför dom
 Bugar hon och försvinner från scen
 Hon är klädd på en minut sen skyndar hon ut
 Och tar sista nattbussen hem
 Hon gör en kopp te men hon kan inte le
 Och i morgon är det måndag igen