Söndermarken

Så som himlen ser ut en tisdag över skolans kommunala korridorer
 Klockan fyra i oktober, strax innan det mörknar
 Och det luktar från bespisningen av halvhjärtad husmanskost
 Och löven ligger klistrade mot marken
 Gråvita skyar, tandläkarväder
 Nån grävmaskin som sliter upp en cykelväg vid fotbollsplan
 Och nyponbuskar, nyponbuskar, hela vägen nyponbuskar
 Ser jag när jag blundar och nånstans där så blev jag den jag är nu
 Jag ser gitarren i butiken, symbolen för att skolka
 Sagan om ett uppror, drömmen om en högre höjd
 Ett sjörövarskepp som blåser rätt in i Los Angeles
 Och stjärnorna som glittrar och ingen jävel når mig nånsin mera
 En enda ambition, att få brudarna från Berga
 Att skratta eller gråta och rymma över taken
 Bort från regelboken, stöveltrampet, tegelväggen, la isla bonita
 Och de brandgula stolarna man staplar på varandra
 ♪
 Och parkeringshus byggdes, ett litet steg för människan
 Ett stort steg för betongen och den rotlösa känslan
 Som ännu ett hinder på vägen mot den råa romantiken
 Och gitarren i butiken och flykten över taken
 Man la klossar över ängen med små fönster och dörrar
 Det var slogans överallt från alla medelbeiga firmor
 Och en skivaffär i centrum som ett hål genom kulissen
 Ut i verkligheten, drömmen, ut till färgerna man bara ser på bio
 Vi bilda' band och blåste ringar, drog med handen genom jorden
 Fyllde naglarna med lera av all yta som vi skrapa'
 För nånstans under lagren av tätortstimotej
 Så bredde stora världen ut sig utan farthinder och Konsum-kort och nypon
 Vi satte båtarna i bäcken, såg dem flyta in i tunneln
 Kanske vidare mot Vättern och kanalen ut till Nordsjön
 Över vågorna mot Irland, ut på havet och sen blåsa iväg
 Och aldrig komma tillbaka mer till bäcken där det börja'
 ♪
 Jag ser den gräddgula färgen, den moderna men diskreta
 En helhet för det enkla, bara fälla upp och skruva
 Men ändå alltid nåt som ville jaga och förvirra
 Nåt som inte var Ikea, nåt som inte hade lösningen i kanten
 Jag hör det inrökta ljudet från en replokal vid tågstation
 Bland speditionslokaler och bortglömda depåer
 Det stumma, dova skinnet och basen som darrar
 I gallret och glaset och det doftar just som asfalt gör om hösten
 Vi gömde Fibban under stenen, Willes vin i busken
 Hela dungen var ett mikro-Vegas, ladan bytte hänglås
 Och ovan allt en himmel liksom silad ifrån kusten
 Med det lilla som blev över efter vågorna och stormarna och skummet
 ♪
 Jag kan inte återvända, en brottsplats måste vila
 Flyktbilen är dumpad, stålarna är rena
 Nu bygger vi ett nytt hem, startar upp och börjar om
 Söndermarken jagar mig men jag är inte där