I skuggan av mig själv

Det är höst igen och paranoian når sitt klimax
 Genom kylan tränger sig natten in i mitt kött
 Paralyserar tankarna i min skeva hjärna
 Torra löv dansar i vinden bakom mig
 Skapar obehagliga ljud ur tystnaden
 Triggar upp min redan starka noja
 Alla passerande vider är potentiella fiender
 Jag stirrar hatiskt mot varenda jävel
 Hoppas att någon ville snegla tillbaka
 Och ge mig en anledning
 Att fälla ut teleskopbatongen
 För att slå ihjäl honom
 ♪
 Den människa jag en gång varit är försvunnen
 Numer är jag ett monster
 Driven av krafter ni aldrig vill förstå
 Men även jag har älskat
 Ångest kan göra en så trött
 Man tappar liksom viljan att försöka
 ♪
 Ni kan inte förstå hur det är
 Att enbart vara en skugga av sig själv
 Jag plockar upp tetran ur väskan
 Tar några stora klunkar vin
 Känner mig lite varmare inombords
 Och jag tänker att det här är den enda kärlek
 Jag någonsin lär uppleva