Minne från ett långsamt tåg

Det här är sista brevet som du får
 För min hand är gammal och full av sorg
 Jag vill berätta om ett barn
 Allt för dig om att va soldat
 På en tågperrong i Trelleborg
 Väntar unga män i uniform
 De spelade och alla sjöng
 För dem en lek, för dem en dröm
 Mot Norge skulle resan gå
 Med tyska pojkar på ett blågult tåg
 Och jag minns en pojke, en soldat
 Jag minns så väl det ord han sa
 Han hoppades få komma hem
 Kanske redan nu till sommaren
 (A-a-aaa)
 Jag tror inte han förstår
 (A-a-aaa)
 Han kommer aldrig där ifrån
 Nu var året redan 43
 Och kriget var ej längre lek
 Samma pojkar hämtades
 För att sedan skickas mot Sovjet
 Ingen spelade och ingen sjöng
 Alla hoppades de vakna från en dröm
 (A-a-aaa)
 Jag tror han börjar att förstå
 (A-a-aaa)
 Han kommer aldrig där ifrån
 Det var tyst på tåget där vi gick
 Det var sorg uti den pojkens blick
 Han vände sig mot mig och sa
 "Hellre död än Stalingrad"
 Jag förstod han ville hoppa av
 Men våga ej på grund av tågets fart
 Men jag hörde pojkens bön om hjälp
 Så jag sakta in invid ett fält
 Han slängde genast bort sitt vapen
 Och hoppa av i den låga farten
 Sprang iväg i månens sken
 Sen såg jag honom aldrig mer, aldrig mer
 Och jag tänker på den pojken än
 Hur det gick och vad som hände sen
 Det här är ett brev om vad jag såg
 Ett minne från ett långsamt tåg