Boken om Jean

Berget i Karlskoga
 Det var där allt började för dig
 De stora villorna i skuggan
 Av vapenfabriken
 Knegarna för sig
 Det lukta hårspray om era smokings
 Och hatet lyste i nyårsnatten
 Raggarna jaga er med påkar
 Och pimpade Pontiacs
 Ni sprang med lackskor och hängslen
 Du blev stressad du blev äcklad
 Varje gång som din pappa tog i dig
 Du förstod det inte då
 Men tids nog skulle pusslet lägga sig
 Första gången vi träffades
 Berätta du om drömmen
 Du sa den rädda dig
 Du bara vaknade och visste
 Det finns inget att va rädd för
 Det finns en kraft och den bär mig
 Du stack till Stockholm för att måla
 Du såg Ebba välta Kåren
 Med Skjut en snut
 Du bodde gratis hos en släkting
 På övre Östermalm
 Men skulle söderut
 Nån borde skriva
 Boken om ditt liv
 500 sidor minst om dig
 Nån borde skriva
 Den där boken om ditt liv
 Det här är ett utkast från mig
 Nånstans i Sahara
 Fick du häftig feber
 Och när du kom hem igen
 Såg de malarian i blodet
 Och hur njurarna sviktade under den
 De skrev ut starka mediciner
 Men du drog till Paris
 Till Palace och Les Bains
 Och du lät hundra vackra män
 Kyssa din kropp i förgiftningen
 "Arrogansen i min blick
 Jag ser den på gamla bilder
 Sjukdomen tog den
 Sen fick jag njuren av min pappa
 Men blev knappast förvånad
 När kroppen stötte ut den
 Har jag berättat om Diana
 Hon som tog mig ner till Lourdes
 Hon var en sån stjärna
 Modell och katolik
 Ingen strålade av ljus
 Som Diana"
 "Vi kom till pilgrimsstaden
 Med det helande vattnet
 Vi kom i tusentals
 Frankrike exploderade
 I guld och i ockra
 Vi såg Pyrenéerna
 Och jag mötte Fader Tom
 Och när jag visa mina sår
 Föll han ner på knä
 Han sa du ska be för mig
 Det var så märkligt men jag bad
 För Fader Tom där"
 Nån borde skriva
 Boken om ditt liv
 500 sidor minst om dig
 Nån borde skriva
 Den där boken om ditt liv
 Det här är ett utkast från mig
 "Tåg från Lourdes upp till Paris
 Och jag kände redan då
 Att nånting hade hänt
 Jag minns min läkare i rummet
 Han sa vi har aldrig sett det här förut
 Men dina värden har vänt
 Och jag dansade
 På egenproducerat endorfin
 I Stockholms nätter
 Ännu en liten tid
 Var jag ung var jag vid liv
 Och jag gav efter
 Jag gav efter"
 Har du öppnat ditt hjärta
 På Tranan '95
 Då vet du vad jag kommer ifrån
 Känns som du räddade mig Jean
 Med dina pompejiröda väggar
 Hildegard av Bingen på stereon
 Med dina ystra fester
 Och snuskiga klubbar under jord
 Det brann alltid ett ljus
 Det var alltid dukat
 För en främling vid ditt bord
 När det bara va vi två
 Kunde du prata om döden
 Som Befriaren
 Men jag har aldrig träffat nån
 Som älskar det här livet
 Som du min vän
 Nu står jag vid din grav
 Ett stenkast från gatan
 Vi bodde på
 Din tid var alltid lånad
 Men du levde ändå längre
 Än nån vågat tro då
 I februari blir jag 50
 Jag ska ha en liten fest
 Jag kommer sakna dig
 Jag har det bättre än på länge
 Men världen börjar glesna
 Och du fattas mig
 Om jag fick ändra någonting
 Hade jag berättat lite mer för dig
 Om det som skavde mellan oss
 Om glappet och om allt
 Du betytt för mig
 Människans stora misstag
 Är väl att hon tror att tid finns
 Men plötsligt är den slut
 Filmen går av och jag minns
 Dig och mig i St Malo
 Mitt emellan ebb och flod
 Vid Atlantens strand
 Vi satt uppe på kastellet
 På kanonerna
 Riktade mot England
 Och du sa en sak vet jag
 Det finns ingenting
 Att vara rädd för här
 Det finns en kraft
 Och den bär oss
 Tomas du vågar
 Nån borde skriva
 Boken om ditt liv
 500 sidor minst om dig
 Nån borde skriva
 Den där boken om ditt liv
 Det här är ett utkast från mig