Majsång

Sköna maj, välkommen
 till vår bygd igen!
 Sköna maj, välkommen,
 våra lekars vän!
 Känslans gudaflamma
 väcktes vid din ljusning;
 jord och skyar stamma
 kärlek och förtjusning;
 sorgen flyr för våren,
 glädje ler ur tåren,
 morgonrodnad ur bekymrens moln.
 Blomman låg förkolnad
 under frost och snö;
 höstens bleka vålnad,
 gick hon nöjd att dö.
 Vintern, härjarns like,
 som föröder nejden
 och i skövlat rike
 tronar efter fejden,
 satt med isad glaven
 segrande på graven,
 dyster själv och mörk och kall som den.
 Inga strålar sänktes
 på vår morgon ner,
 ingen daggtår skänktes
 nordens afton mer,
 tills, av svaner dragen,
 maj med blomsterhatten
 göt sitt guld i dagen,
 purpurklädde natten,
 vinterns spira bräckte
 och ur lossat häkte
 kallade den väna Flora fram.
 Nu ur lundens sköte
 och ur blommans knopp
 stiga dig till möte
 glada offer opp.
 Blott ditt lov de susa,
 dessa rosenhäckar,
 till din ära brusa
 våra silverbäckar,
 och med tacksam tunga
 tusen fåglar sjunga
 liksom vi: Välkommen, sköna maj!