Lågornas rov

En löpbrand sprids över markvegetation
 Sakta, metodiskt gör den sin räd
 Vinden andas lätt I respiration
 Över döda kvistar, mossa och träd
 En glödbrand pyr I torv och rötter
 Omringar artfattig djurvärld
 Likt den eld som värmt händer och fötter
 När vinterköld lägrat hem och härd
 Tallheden blir nu lågornas rov
 Ännu en gång skall den renas
 Där bränder vårdat furuskogen grov,
 Torrmark och gnista förenas
 Tallheden blir nu lågornas rov
 Spridningsfarten forcerar
 Furorna när dock ej brandens behov
 Blott dessas tjocka bark decimeras
 Instabil luftmassa, turbulent pelarrök
 Lägrar nejden och vår biosfär
 Lågorna slocknar efter otaliga rymningsförsök
 Då vandringsleden till sist blir en barriär
 Och tämjer den väderlek som branden vecklat ut
 Ett återträde för var timme och minut