Lyckliga gatan

Minnena kommer så ofta till mig
 Nu är alla borta, jag fattar det ej
 Borta är huset där murgrönan klängde
 Borta är grinden där vi stod och hängde
 Lyckliga gata du, som varje dag hörde vårt glam
 En gång fanns rosor här där nu en stad fort växer fram
 Lyckliga gatan du finns inte mer
 Du har försvunnit med hela kvarter
 Tystnat har leken, tystnat har sången
 Högt över marken svävar betongen
 När jag kom åter var allt så förändrat
 Trampat och skövlat, fördärvat och skändat
 Skall mellan dessa höga hus en dag stiga en sång
 Lika förunderlig och skön som den vi hört en gång?
 Ja, allt är borta och det är bara så
 Ändå så vill jag nog inte förstå
 Att min idyll som ju alla vill glömma
 Nu är en dröm som jag en gång fått drömma
 Allting är borta, huset och linden
 Och mina vänner skingrats för vinden
 Lyckliga gata, det är tiden som här dragit fram
 Du fått ge vika nu för asfalt och för makadam
 Lyckliga gatan du finns inte mer
 Du har försvunnit med hela kvarter
 Tystnat har leken, tystnat har sången
 Högt över marken svävar betongen
 När jag kom åter var allt så förändrat
 Trampat och skövlat, fördärvat och skändat
 Skall mellan dessa höga hus en dag stiga en sång
 Lika förunderlig och skön som den vi hört en gång?