Total Avsaknad Utav Glädje

Jag vaknar sakta, det är söndag
 Jag kan tydligt höra hur regnet slår emot mitt fönster
 Jag vill inte resa mig
 Kan jag inte bara få ligga kvar här under mitt
 Smutsiga och trasiga täcke?
 Men jag reser mig, går fram till fönstret och tittar ut
 Gatulyktorna lyser upp den dystra mörka novembernatten
 I detta tragiska medelklassghetto
 I ett försök att stilla min nikotinabstinens
 Sträcker jag mig mot John Silver-paketet
 Som ligger kastat på det dammiga golvet
 Jag blir inte ens förvånad när jag möts av ett tomt paket
 Min vanliga tur...
 Med en fimp i mungipan sammanfattar jag mitt liv
 Allt jag åstakommit, filmen som rullar i mitt huvud
 Känns kortare än en reklamfilm
 Är detta vad det går ut på?
 Ska det alltid se ut så här?
 Vart är den glädje du känner?
 Varför får inte jag ta del av den?
 Varför? Varför? Varför? Varför?