Förödelsens fägring

Undergång nalkas, alltet i en brinnande ödemark
 Existensens sista toner klingar ut
 Avvisande visioner, mitt undermedvetna töms
 Ångest till en desperat vrede förvriden
 Jag måste evakuera denna köttbyggda cell
 Ett bländande bildspel av halsen som knäcks, en kronisk vantrivsel
 Dansar allt längre in i tomheten
 Vandrar på förgängelsens becksvarta stränder, mot evig tystnad
 I misär jag är kommen, i misär jag skall förgås
 En horisont kan skymtas i likgiltighetens neuros
 Fastland helt utan form och substans
 Det som skall fullborda denna dekadans
 Låt det ske
 I misär kommen, i misär förgången
 Avsluta livets vilseledande psykos
 Ett bländande bildspel av skallen som krossas, en kronisk vantrivsel
 Dansar allt längre in i tomheten
 Vandrar på förgängelsens becksvarta stränder, mot evig tystnad