Den fördärvade sorgbundenheten

Gråt faller från en sprucken himmel
 Vinden ylar i sorg
 Mot den fuktiga hällen av sten
 Har han kollapsat med tyngd i själen sin
 ♪
 I vånda utan ände den tröstlöse dränks
 Blir tomhet dess frände
 Och sin mö av själsänka till hoppet sig tar
 ♪
 Skogen har tappat sin färg
 Som om livet självt sköljs bort av skuren
 Mellan grå stammar och tät barr
 Där hans desperation fastnar
 Ligger uppgivenheten på lur
 ♪
 Minnet av henne inpräntar ett täcken på hjärtat
 En smärta som når bortom graven
 En vilja att tala med de döda
 En önskan att se henne igen
 Sökande stillhet
 En smärta som når bortom graven
 En vilja att tala med de döda
 En önskan att se henne igen
 Sökande stillhet
 ♪
 I vånda utan ände den tröstlöse dränks
 Blir tomhet dess frände
 I vånda utan ände den tröstlöse dränks
 Blir tomhet dess frände
 Och sin mö av själsänka till hoppet sig tar (Beslutet han tar)
 Den fördärvande sorgbundenheten lämnar en ensam kvar