Stogens Rå

Sitter och tänker på de gånger
 Som min mormor kom och hälsade på
 Och jag minns än i dag den sagan
 Om de älskade två
 För det var en gång
 En trött och ensam man vid en tjärn
 Och han drömde om
 Att få nån att hålla kär
 Hör hur rävarna viskar
 Se hur ugglorna flyr
 Alla tjädrarna spelar på en avlägsen myr
 Hon försvann mellan furor
 Med ett klingande skratt
 Så förförisk men svår att förstå
 Hon är skogens rå
 Borta var förnuft och klokhet
 Det hjälpte inte alls vad någon sa
 Skogens troll de smög omkring och tissla
 "Att det är galenskap"
 Alla älvor kom
 Och förmanade
 "Glöm bort och vänd om"
 För ett lynnigt rå
 Sägs att ingen kan lita på
 Men han blev som förtrollad
 När hon plötsligt försvann
 Han sprang efter och ropade
 "Säg mig ditt namn"
 Hon försvann mellan furor
 Med ett klingade skratt
 Så förförisk men svår att förstå
 Hon är skogens rå
 Trots att alla djuren
 Här är dina vänner
 Är du lika ensam som jag
 Trots att alla varnar för det här som händer
 Lova mig att komma tillbaks
 Så vid gryningen
 Sågs de sittande tillsammans igen
 För som mormor sa
 Störst av allt är kärleken
 Om du någonsin hittar
 Fram till kärlekens tjärn
 Ska du stanna och lyssna
 Jag vet att de är där
 De försvann mellan furor
 Med ett klingande skratt
 Hon är nyckfull men han kan förstå
 För hon är skogens rå
 Skogens rå förtrollar
 Är ett lynnigt väsen