Ballad på en soptipp

Här sitter jag på en soptipp och skådar mig dystert kring
 Bland trasor och tombuteljer och många andra ting
 Det tillrar en tår på kinden, jag fylls av melankoli
 För var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli
 För var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli
 Medborgare, ur spår är tiden, det hävdar jag bestämt
 Törhända ni jagar standard? Ja, jäklar vilket skämt!
 Den varan är såsom såpa som man häftigt försöker ta
 För var dag blir den bättre, men den blir aldrig bra
 För var dag blir den bättre, men den blir aldrig bra
 Bakterier och baciller lär finnas i varje vrå
 Medborgare, du kan ej se dem men de finns där ändå
 Den ena ger dig astma, den andra kolera
 Har du den kanske du blir bättre, men du blir aldrig bra
 Har du den kanske du blir bättre, men du blir aldrig bra
 Ty det finns ju så många varor, som människan inte tål
 Herr Karlsson är svag för kvinnor, herr Andersson för alkohol
 Var och en får vad han behöver, detta kallas demokrati
 För var dag blir den bättre, men bra lär den aldrig bli
 För var dag blir den bättre, men bra lär den aldrig bli
 Jag är inte rädd för pesten, den har jag fått sprutor mot
 Men radioaktiv klåda av radioaktiv sot
 Är värre än tusen dödar i hetaste Sahara
 Ifrån den blir du aldrig bättre och aldrig nånsin bra
 Ifrån den blir du aldrig bättre och aldrig nånsin bra
 Ack, goda råd är dyra och dyra är säkra don
 Förslagsvis ett pansrat soltak som kostar en halv miljon
 Men vart skall då de ta vägen som inga miljoner ha?
 Som aldrig lär få det bättre och knappast lär få det bra
 Som aldrig lär få det bättre och knappast lär få det bra
 Jag skådar blott falska varor vartän jag ikring mig ser
 Och jag kan inte släppa tanken att allting är upp och ner
 Och var är det stora dundret, som en gång skall dra förbi?
 Innan dess kanske det blir bättre, men bra lär det aldrig bli
 Innan dess kanske det blir bättre, men bra lär det aldrig bli