Anderssons Kärring

När Anderssons kärring sänkts ner i mull
 Står sonen där ensam och snopen
 Och tänker mens graven skyfflas full
 På sin moder där nere i gropen
 Sov i ro uti din grift
 Där finns ej herrar
 Där finns ej några skift
 Åh min moder, hur ska jag hedra dig?
 Åh min moder, hur ska jag hedra dig?
 Men nog var du fin lilla Ann-Katrin
 Fast du inte var fager att skåda
 Med händer av valkigt och härdat skinn
 Och vader med åderbråcksklåda
 Och kinden röd så len och spröd
 Den härjades uti kampen för vårt bröd
 Åh min moder, hur ska jag hedra dig?
 Åh min moder, hur ska jag hedra dig?
 Och aldrig mer ska du tvätta byk
 Och vara så nådig och trogen
 Och aldrig mer ska far ge dig stryk
 När han full kommer hem ifrån krogen
 Och aldrig mer, nej aldrig mer
 Ska du av utmattning plötsliga segna ner
 Åh min moder, hur ska jag hedra dig?
 Åh min moder, hur ska jag hedra dig?
 Du skall inte sno mellan matbord och spis
 Och vaka hos ungar som skriker
 Du skall inte fråga om sidfläskets pris
 När modet och pengarna viker
 Ty dyrt är bröd här ovan jord
 Men billigt är vårt eget kött och blod
 Åh min moder, hur ska jag hedra dig?
 Åh min moder, hur ska jag hedra dig?
 Men fåglarna sjunger i grönan lind
 Jordlivet följer sin bana
 Här ger jag ditt namn till den hårda vind
 Som en dag ska fylla vår fana
 Och ta det hat som när min själ
 När jag dör ska jag inte dö som träl
 Åh min moder, så ska jag hedra dig!
 Åh min moder, så ska jag hedra dig!