Ett Rus

Här ligger jag
 och rullar mäj
 på Stånghedens grus
 -jag är glad att ej någon det vet.
 Jag vart full
 och jag sprang ifrån käring och hus
 och gav fan om dom slogs eller grät.
 Ty när jag vart mätt
 av det brännande vin,
 vart jag skälld för
 ett kräk och ett skarn,
 och så lämnade jag kvinnan
 som kallat mäj för svin
 att ensam vakta boskap och barn.
 Jag sprang över skogen
 från Kerrore by
 långt innan tuppen gav hals
 mitt i natten
 - och högt opp i himmelens sky
 där dansade stjärnorna vals.
 Jag har supit mäj plakat
 och lusteligen full,
 jag är fromsint
 och gladlynt och trygg,
 omkring mäj susar skogen
 sitt eviga lull-lull -
 och jag ser änglar,
 där jag ligger på rygg.
 Men timmarna de springa
 och tiden hon går,
 och dagen skymtar oroligt ljus,
 och jag önskar min fylla
 ville stå säj ett år
 här på Stånghedens ljungklädda grus.