Knugen, Silvia och jag

En gång för längesen så hade jag en konstig dröm
 Jag satt i Kungsträdgården och min vänstra fot var öm
 Och jag kände jag
 Mådde inte bra
 Då fick jag se ett par jag tyckte att jag sett nånstans
 Och han var lite långhårig och hon bar hästasvans
 Och de sa till mig
 Vi ska visa dig
 Hur staden, den ser ut från våran limousin
 De verkade så schyssta så jag hoppade in
 Det var knugen, Silvia och jag
 Det var knugen, Silvia och jag
 Fastän det var längesen så minns jag tydligt än idag
 Det var knugen, Silvia och jag
 Vi åkte upp mot slussen, där var det ett jävla liv
 Det stod en doktor där som sålde medicin mot HIV
 Och den funkade
 Om man runkade
 Och knugen hade fixat så att så att allas lön var stor
 Och folket jublade när vi igenom staden for
 Det var skoj och glam
 Där vi svepte fram
 Sen sade Silvia till knugen: "Jag tror nog
 Att det är dags att gå på någon trevlig krog"
 Det var knugen, Silvia och jag
 Det var knugen, Silvia och jag
 När Silvia såg milt på mig så rös jag av behag
 Det var knugen, Silvia och jag
 Alla drömmer vi om nån som räddar oss från nöden
 Tron på gudar bottnar i vår rädsla inför döden
 Många tror på Jesus, andra tror på Allah
 Eller knugen, Silvia och jag
 Eller knugen, Silvia och jag