Gammal Krigare

Försvunnen var en blodig dag
 det var vid stridens slut
 svärdsegg, blad och spjut
 stolta och slagna tar sitt sista andetag
 ren tystnad efter hand
 Det mörknade kring land och hav
 och lugn var natten som i en grav
 vid brädden av den dunkla våg
 som skådat dagens strid
 En gammal krigare, en man av stål
 från höglandets tid
 hans panna låg mot handen stödd
 hans kind var blek, hans barm förblödt
 ej vän, ej bror han avsked tog
 En gammal krigare, en man av stål
 ej var den jord han blödde
 på en älskad fosterjord
 stolta och slagna tar sitt sista andetag...
 Hans ögon faller igen, för att genast öppnas
 döden står tätt intill
 slår sin skörd för att genast så ny
 men natten skrider mer och mer
 lyssna och hör årslagens sus
 En gammal krigare, en man av stål
 han kom från fiende land, en oväns svärd han bar
 En gammal krigare, en man av stål
 dock fattas broder och fosterland
 som rört hans hand
 En gammal krigare, en man av stål
 blott på livet hämden ser
 En gammal krigare, en man av stål
 vid graven gror hatet mer och mer, mer och mer