Jag går när jag är klar

somnar till en stad som sover
 skadeskjutna irrar fritt
 gamla sår, en plats att vägra
 ångrar nästan ingenting
 mun mot mun med en man som sover
 slår ikapp med vilda svin
 det är lätt att vara ensam
 vänder mig ut och in
 bär mitt huvud in i berget
 störtad, oskadliggjord
 ylar i kapp med kranarna och måsarna
 efter vettet kommer mod
 vaknar till en kamp som hårdnar
 det är bara jag och den svenska vreden
 hur den växer, hur den gror
 i ett hörn av mina rädslor
 ingen kan veta när det går under
 kanske det sista, kanske det bästa jag någonsin gjort
 jag går när jag är klar
 när jag är klar
 när blir jag klar
 jag går när jag är klar