Han hade seglat för om masten

Han hade seglat för om masten
 Som en man uti många år
 Han hade seglat med förskjutning i lasten
 Från Frisco till Singapor
 Han hade seglat med fransmän och britter
 Och med de som betalt honom bäst
 Han hade slungats mot Sydjyllands klitter
 En gång i en storm från sydväst
 Men så en dag dag det sig hände
 Det var i en kinahamn
 Där kom det en skuta han kände
 Som bar hembygdens namn
 Han blev lite röd om kinden
 När skeppet med ens föll av
 Och flaggan slog ut för vinden
 Den flagg som han en gång höll av
 Han såg den fast svart av röken
 Och blekt av tropikernas sol
 Han hörde den fladdra likt göken
 Som i hembygdsskogarna gol
 Och gul som ett skälvande klänge
 Han sett i en flickas hand
 För första gången på länge
 Han mindes sitt fädernesland
 Han mindes en röd liten stuga
 Någonstans i ett hölje skyggt
 Där höga trädstammar sig buga
 Sig inför så skön en bygd
 Han hörde ett flickskratt ifrån logen
 Och en väbekant dragspelslåt
 Han mindes en gång uti skogen
 Och slutligen brast han i gråt