Alfredsvisan

Jag är fattig bonddräng men jag lever ändå
 Dagar går och kommer medan jag knogar på
 Harvar sår och plöjer, mockar gräver och bär
 Går bak mina oxar, hojtar, visslar och svär
 Jag är fattig bonddräng och jag tuggar mitt snus
 Och när lördan kommer vill jag ta mig ett rus
 Sen när jag blitt livad vill jag tampas och slåss
 Vila hos en flicka vill jag också förstås
 Sen så kommer söndan och då vill våran präst
 Att jag ska i kyrkan men då sover jag mest
 Prästen kan väl sova hela måndagen men
 För en fattig bonddräng börjar knoget igen
 Så går hela veckan alla dagar och år
 Jag går med min lie och jag plöjer och sår
 Jag kör mina oxar och jag hässjar mitt hö
 Harvar gnor och trälar och till sist ska jag dö
 Står där fattig bonddräng invid himmelens port
 Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort
 Man skall inte supa hålls med flickor och slåss
 Herren gud i himlen är väl missnöjd förstås
 Men då säger herren:
 Fattig bonddräng kom hit!
 Jag har sett din strävan och ditt eviga slit
 Därför fattig bonddräng är du välkommen här
 Därför fattig bonddräng skall du vara mig när
 Å jag fattig bonddräng står så still inför gud
 å sen klär han på mig den mest snövita skrud
 Nu du, säger herren, är ditt arbete slut
 Nu du fattig bonddräng får du vila ut
 Du vila ut
 Du vila ut