Sudda sudda

Det var en gång en liten pojke
 Som hade en väldigt dum ovana
 Han brukade alltid gå och se så sur och arg ut
 Kan du visan om honom, Eva?
 Ja, den, ja
 Den tycker jag vi tar
 Det var en liten pojke som jämt var arg och sur
 Han ville inte skratta, det var en trist figur
 En dag sa pojkens mamma: "Klä på dig, lille vän
 Du får gå ut och leka med Annika och Sven"
 Då tog han på sig rocken, men allra, allra sist
 Så tog han på sin sura min, så arg och dum och trist
 Men då sa mamma:
 Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min
 Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min
 Munnen, den skratta och va glad
 Munnen, den ska sjunga "tralala"
 Munnen har du fått för du ska tralla
 Sudda, sudda bort din sura min
 Du får ta och berätta hur det var på morgon, när han vakna
 På morgon när han vakna, då var han rar och snäll
 Och när han klädde på sig så hördes inget gnäll
 Han började med tröjan och skjortan i en fart
 Sen satte han på byxor och strumpor ganska snart
 Sen tog han på sig skorna, men allra, allra sist
 Så tog han på sin sura min, så arg och dum och trist
 Men då sa mamma:
 Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min
 Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min
 Munnen, den skratta och va glad
 Munnen, den ska sjunga "tralala"
 Munnen har du fått för du ska tralla
 Sudda, sudda bort din sura min
 Men nu ska ni få höra hur det gick med pojkens mamma
 På fredag ska man städa, det gör varenda tant
 Och pojkens snälla mamma, hon gjorde likadant
 Hon fejade i sovrum och trappa och tambur
 När kvällen kom var mamma så trött så hon var sur
 Då tog hon av sig förklät, men allra, allra sist
 Så tog hon på sin sura min, så arg och dum och trist
 Men då sa pojken:
 Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min
 Sudda, sudda, sudda, sudda bort din sura min
 Munnen, den skratta och va glad
 Munnen, den ska sjunga "tralala"
 Munnen har du fått för du ska tralla
 Sudda, sudda bort din sura min