Frälsare Svart

En mulen natt han vandrade
 till regnets porlande brus
 på väg från jämmer och sorg
 till lyckan i Gud faders hus
 Med fingrar i kors bakom ryggen
 till själen berusad av mjöd
 han givit sitt ord om frihet
 han svurit på bibeln sin död
 En utsänd han var med godhet i blick
 Ett helgon från himlen den blå
 "Ack de som krypen i myllan förgås,
 Men jag ska giva dom frälsning ändå"
 Med livet han gav till den onde
 som dukat ett bord för hans syn
 och mättad blev kroppen och själen
 av gåvor från folket i byn
 En välbärgad fader de stackarna fick
 i det land där solen ej når
 Ett vakande öga från himlen den blå
 Den Gud älskar- lyckan han får