Sagan Om Lilla Sofie

Lilla Sofi, hon lyser som en sol,
 binder en krans av ängsblom och viol,
 himlen lyser härligt blå när hon sakta hemåt går,
 slår sig ned invid sin grind,
 håller kransen mot sin kind
 Då hörs en sång, då syns ett moln av damm,
 en liten soldat marscherar vägen fram,
 han har byxor med revär och han har ett stort gevär,
 han marscherar så kavat,
 en liten, stor soldat
 Lilla Sofi, hon ropar hej på dej
 Jag heter Sofi, kom hit och lek med mej
 men soldaten svarar då
 Nej, jag måste skynda på
 jag ska bort till fjärran land
 hela världen står i brand
 Får jag gå med, jag lovar att va snäll
 vi är väl tillbaks här innan det blir kväll
 Men han svarar henne då
 Det blir långt för dej att gå
 stanna här min lilla vän
 ty jag kommer snart igen
 Dag blir till natt, och månader till år
 och lilla Sofi, hon väntar varje vår
 men den vind som drar mot nord
 kan ge svar men har ej ord
 kommer aldrig mer igen
 Så hon väntar säkert än