Mer O Mer O Mer

Det var ifjol om vintern, i början utav mars
 Som jag skulle åka upp till Arjeplog
 Och när jag hade kommit tills, jag minns int' riktigt vart
 Då tog soppan slut och bilen bara dog
 Och det var kväll, ja nästan natt
 Och ni ska veta att
 Jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ner
 Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer
 Ja, hela tiden kom det bara mer
 Men värmen, den är prima i en Volvo Amazon
 Så därför bar jag bara när jag for
 Byxor utav bomull och en skjorta av nylon
 Kortkalsonger, en kavaj och mockaskor
 Men när sen jag suttit där en stund
 Ja, då frös jag som en hund
 Och jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ner
 Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer
 Ja, hela tiden kom det bara mer
 När jag hade suttit ungefär sådär trekvart
 Ja, då börja jag fundera liksom så
 Att sitta här och vänta leder inte någon vart
 Nej, det är lika bra att börja gå
 Och jag pulsa och jag klev
 Och det snöa och det drev!
 Och jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ner
 Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer
 Ja, hela tiden kom det bara mer
 Jag ragla fram på vägen nästan som om jag var full
 Och det var nog minst en halvmeter med snö
 Jag snavade, jag halkade, jag drattade omkull
 Då beslöt jag att ligga kvar och dö
 Ja, jag var nästan medvetslös
 Åh, herrejävlar vad jag frös!
 För jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ner
 Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer
 Ja, hela tiden kom det bara mer
 ♪
 Jag hörde som i dvala nånting komma bakifrån
 Men jag orka inte ens vända mig om
 Det kom närmare och närmare och växte till ett dån
 Då förstod jag, det var plogbilen som kom
 Åh, jävlar vad jag flög!
 I en båge vid och hög
 Och jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ner
 Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer
 Ja, hela tiden kom det bara mer
 Sen landa jag så småningom långt ute på en myr
 Där det var alldeles vitt, såvitt jag såg
 Jag frös, jag var trött, jag var mörbultad och yr
 Och jag minns nog hur jag tänkte där jag låg
 Att det här går aldrig väl
 Nej, nu fryser jag ihjäl!
 Och jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ner
 Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer
 Ja, hela tiden kom det bara mer
 Men det sägs ju att så länge det finns liv så finns det hopp
 Men nu börja livets låga brinna ut
 Och jag hade ingen känsel i min bottenfrusna kropp
 Och jag tänkte att nu, ah, nu är det slut
 Det var på väg till Arjeplog
 Som jag frös ihjäl och dog
 När sen jag öppna ögonen, då jädrar blev jag paff
 För där låg jag i min säng, åh, vilken nåd!
 Sen dess har jag vart tacksam emot herrarna på SAF
 Som såg till så att jag inte hade råd
 Att åka som planerat var
 Ja, tänk ändå, sån tur man har!
 Och jag såg genom fönstret hur snön, den vräkte ner
 Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer
 Ja, hela tiden kom det bara mer och mer och mer
 Ja, hela tiden kom det bara mer
 
 Det var ifjol om vintern, i början utav mars
 Som jag skulle åka upp till Arjeplog
 Och när jag hade kommit tills, jag minns int' riktigt vart
 Då tog soppan slut och bilen bara dog
 Och det var kväll, ja nästan natt
 Och ni ska veta att
 Jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ner
 Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer
 Ja, hela tiden kom det bara mer
 Men värmen, den är prima i en Volvo Amazon
 Så därför bar jag bara när jag for
 Byxor utav bomull och en skjorta av nylon
 Kortkalsonger, en kavaj och mockaskor
 Men när sen jag suttit där en stund
 Ja, då frös jag som en hund
 Och jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ner
 Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer
 Ja, hela tiden kom det bara mer
 När jag hade suttit ungefär sådär trekvart
 Ja, då börja jag fundera liksom så
 Att sitta här och vänta leder inte någon vart
 Nej, det är lika bra att börja gå
 Och jag pulsa och jag klev
 Och det snöa och det drev!
 Och jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ner
 Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer
 Ja, hela tiden kom det bara mer
 Jag ragla fram på vägen nästan som om jag var full
 Och det var nog minst en halvmeter med snö
 Jag snavade, jag halkade, jag drattade omkull
 Då beslöt jag att ligga kvar och dö
 Ja, jag var nästan medvetslös
 Åh, herrejävlar vad jag frös!
 För jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ner
 Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer
 Ja, hela tiden kom det bara mer
 ♪
 Jag hörde som i dvala nånting komma bakifrån
 Men jag orka inte ens vända mig om
 Det kom närmare och närmare och växte till ett dån
 Då förstod jag, det var plogbilen som kom
 Åh, jävlar vad jag flög!
 I en båge vid och hög
 Och jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ner
 Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer
 Ja, hela tiden kom det bara mer
 Sen landa jag så småningom långt ute på en myr
 Där det var alldeles vitt, såvitt jag såg
 Jag frös, jag var trött, jag var mörbultad och yr
 Och jag minns nog hur jag tänkte där jag låg
 Att det här går aldrig väl
 Nej, nu fryser jag ihjäl!
 Och jag såg nästan ingenting för snön som vräkte ner
 Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer
 Ja, hela tiden kom det bara mer
 Men det sägs ju att så länge det finns liv så finns det hopp
 Men nu börja livets låga brinna ut
 Och jag hade ingen känsel i min bottenfrusna kropp
 Och jag tänkte att nu, ah, nu är det slut
 Det var på väg till Arjeplog
 Som jag frös ihjäl och dog
 När sen jag öppna ögonen, då jädrar blev jag paff
 För där låg jag i min säng, åh, vilken nåd!
 Sen dess har jag vart tacksam emot herrarna på SAF
 Som såg till så att jag inte hade råd
 Att åka som planerat var
 Ja, tänk ändå, sån tur man har!
 Och jag såg genom fönstret hur snön, den vräkte ner
 Och hela tiden kom det bara mer och mer och mer
 Ja, hela tiden kom det bara mer och mer och mer
 Ja, hela tiden kom det bara mer