Svag fysisk lusta

Det svaga, fysiska, köttets lustar
 Vad kan möjogtvis vara svagare än detta?
 Möjligtvis sinnet, men der går åtminstane att forma
 Manipulera! Depravera. pervertera
 Den fysiska materian kan enbart förtinas och forvidas
 Likt vad jag ser som avbild i spegeln, svaga äckliga
 Vidria, skamilga, vedervärdiga och avskyvärda
 Sönderkarvade kottsycken, förintad fysisk lusta
 Möjligtvis vad du skulle kalla för kropp
 Troligtvis äcklas jag åtminstone lika mycket utav dig
 Som jag äcklas av mig själv
 Vi är alla tomma väsen, tömda på känslor och lycka, lycka?
 Ett alltför benkant ord må jag säga, vad ar lycka?
 En som håller dig kar, omfamnar dig när mörkret faller
 Stryker fingrana genom ditt hår, värmer dina läppar med sina
 Älskar dig, älskar med dig är det lycka för dig?
 Denna innerliga mentala och fysiska svaghet
 Aldrig skulle jag asociera något så befängt till ett såpass
 Starkt ord som lycka
 Ett oäbdligt mysterium, existerar den ens?
 Känner jag ens?
 Men vad vet jag
 Tom, eländig, kall, frusen, ständigt törstande
 Efter ditt hat din kärlek
 Hatet värmer, fyller upp tomrummet och utplånar kylan inombrods
 Enstaka sekunder dock, sinnet består kallt som vinternatten
 Ljuv och rogivande kyla, omfanma mig denna ensamma afton
 Omfamma mig alla sömnlösa nätter, du är välkomnad med oppna armar
 Jag erbjuder dig min svaga utmärglad kropp
 Intet värt jämfört med din storhet
 Mitt självförakt är gentemot tomheten dyrkan
 Kvar av mig är enbartt ett brackligt skal, lämnad tömd
 Dränerd, inhålg känslokall och sönderfrusen