Balladen om briggen Blue Bird av Hull

Det var Blue Bird av Hull
 Det var Blue Bird en brigg
 Som med sviktade stumpar stod på
 Över soten i snöstorm med nerisad rigg
 Själva julafton sjuttiotvå
 Surra svensken till rors, han kan dreja en spak
 Ropa skepparn
 Allright boys, lös av!
 Och Karl Stranne från Smögen
 Blev surrad till rors
 På Blue Bird som var dömd att bli vrak
 Han fick Hållö-fyrs blänk
 Fast av snöglopp och stänk
 Han stod halvblind
 Han fick den i lo
 Och i lä där låg Smögen
 Hans hem där hans mor
 Just fått brevet från Middelsborough
 Nå vad säger du Karl?
 Går hon klar?
 Nej, kapten!
 Vi får blossa för här är det slut
 Vi har Hållö om styrbord och brott strax i lä
 Ut med ankarna båtarna ut
 Men hon red inte upp
 Och hon fick ett par brott
 Som tog båten dom hade gjort klar
 Jag tror nog, sa Karl Stranne, att far min gått ut
 Emot oss, jag litar på far!
 Båt i lä!
 Båt i lä!
 Det är far, det är vi!
 Det är far min från Smögen. Hallå!
 Båt i lä! sjöng han ut
 Dom är här jumpa i, alle man vi blir bärgade då
 Det var Stranne den äldre
 En viking, en örn
 Tog sitt renade brännvin
 Ur vinskåpets hörn
 Till att bjuda dom skeppsbrutna på
 Hur var namnet på skutan?
 Han sporde och slog
 Nio supar i spetsiga glas
 Briggen Blue bird
 Det tionde glaset han tog
 Och han slog det mot golvet i kras
 Sa ni Blue Bird kapten? Briggen Blue Bird av Hull?
 Gud i himlen var är då min son?
 Var är pojken kapten för vår frälsares skull?
 Det blev dödstyst bland männen i vrån!
 Gubben Stranne
 Tog sakta sydvästen utav
 Spara modern kapten, denna kväll
 Nämn ej namnet på briggen som har gått i kvav
 Nämn ej Blue Bird av Hull är ni snäll
 Och kaptenen steg opp
 Han var grå han var tärd
 Stormen tjöt knappt man hörde hans ord
 När han sa med skälvande röst till sin värd
 Karl stod surrad och glömdes ombord