Snö

Ensam jag står på urbergets brant
 har nyttjat min kniv men ack jag slant
 spanat jag har över fjäll och mark
 blodet mitt spills över frusen bark
 ett omen jag skådat som ej bådar gott
 måst skynda med budskap till närmaste slott
 en färd har börjat, en kamp mot tiden
 en nalkande strid mot julefriden
 Snö, snö, kalla flingor landet styr
 Snö, snö, stormen tilltar snön den yr
 En hisnande färd ibland kottar och barr
 hör ett mystiskt och underligt knarr
 jag träffas i ögat av taggig ond gren
 stupar tvärt emot spetsig sten
 på stubbe jag vilar mig blott en sekund
 plötsligt så slängs mot mig boll så rund
 faller på knä, till min gud jag ber
 vänder mig om och till min fasa jag ser
 Snö, snö, kalla flingor landet styr
 Snö, snö, stormen tilltar snön den yr
 mitt ynkliga liv hänger på tråd
 till vädrets makter jag nu ber om nåd
 ett öga förlorat, ett sår uti hand
 jag önskar mig bort ifrån kylans land
 ett hål bak i huvudet, ett skar i min arm
 längtar jag hem till min moders barm
 allt blod jag förlorat, jag nu tynar bort
 jag äro oduglig, av värdelös sort
 Snö, snö, kalla flingor landet styr
 Snö, snö, stormen tilltar snön den yr
 Död, död, livets låga nu dött ut
 Död, död, ingenting är som förut