En Tavla Av Picasso

Jag ville ärva mig en tavla av Picasso
 Från någon konstig okänd släkting till min far
 Jag ville se på den och sedan säga "jasså"
 Plocka fram färgerna och måla tavlan klar
 Och alla skulle tycka jag var galen
 Och se på mig på någon som handlat fel
 Men jag, ja hade målat med Picasso
 Ställ dig upp om du kan bräcka det
 Jag ville sända diktatorerna till Auschwitz
 Jag skulle åka med som lägerkommendant
 Jag ville piska dom för eländet dom spridit
 Jag hade ångrat mig när piskan plockats fram
 Så, vissa hade kallat mig blödig
 Och andra hade kallat mig kräk
 Men jag hade varit kommendant i Auschwitz
 Ställ dig upp om du kan bräcka det
 Jag ville bygga en berlinmur mitt i bryssel
 Som ringar in dom byråkrater som rest dit
 Och fylla upp med (loppi?)tjafs och papperspyssel
 Ifrån kollegor som jag deporterar dit
 Och där kan dom kasta papper på varandra
 Medan vi får tackla världen som den är
 Men att bygga en berlinmur mitt i bryssel
 Ställ dig upp du som först tänkte det
 Ifall hjärtat styr dom som styr vårt öde
 Då skulle dom ha lyssnat på mitt ord
 Och stoppat upp det ohållbara flöde
 Av prylar och lort på vår jord
 Men nu gillar jag ju att ha fantasier
 Men fantasin den har gränser den med
 Och att hjärtat styr dom som styr vårt öde (haha)
 Ingen fantasi kan knäcka det
 Och ifall jag mötte dig igen min gamla kompis
 Skulle du se på mig som nån slags bohem
 Och jag skulle låta dig slå i mig att du stormtrivts
 Med jante och med jäkt på livets väg
 Men om du skulle visa vad du äger
 Som något slags bevis på vem du är
 Då skulle du få se en tavla av Picasso
 Som målats färdigt av en kommendant från Auschwitz
 Som låtit hjärtat få styra upp sitt öde
 Det, det är det inte många som fått se
 Och lilla du kan aldrig bräcka deeeeeeeet!