Tre gringos

Det var en helt vanlig dag, ungefär som den här
 Och det började redan på morgonen när
 Vi såg en annons om en schysst saxofon
 Sen blev det en tripp till så långt hemifrån
 Vi tog blå linjen nere från Fridhemsplan
 Det kändes som om det tog minst halva dan
 Och när vi väl kom fram och klev av vid perrongen
 Så klingade sången: Åh, åh
 Tre gringos, tre gringos, ah-ha-ha
 I förortsdjungeln, i djungeln, ah-ha-ha
 I förortsdjungeln
 Vi hade hamnat någonstans där vi kände oss lost
 Fast det fanns både Konsum, McDonalds och post
 Det var konstiga människor i lustiga kläder
 Och nästan som om det vart varmare väder
 Som främlingar var vi i främmande land
 Skeppsbrutna, vilse på främmande strand
 Alla stirrade på oss och för andra gången
 Så hörde vi sången: Åh, åh
 Tre gringos, tre gringos, ah-ha-ha
 I förortsdjungeln, i djungeln, ah-ha-ha
 I förortsdjungeln
 Vi såg på varandra och sa:
 "Har vi åkt fel?" men adressen var rätt
 Så vi gick fram till det hus där det var
 Allt var så nytt, men ändå bekant på något sätt
 Vi gick upp, ringde på och nån öppnade strax
 "Excuse me, is this where we can buy a sax?"
 Han plockade fram den och där på balkongen
 Så lira' han sången:
 ♪
 Åh, åh
 Tre gringos, tre gringos, ah-ha-ha
 I förortsdjungeln, i djungeln, ah-ha-ha
 I förortsdjungeln
 Tre gringos