Becksvart frustration

Mina fingrar darrar
 Efter alla sömnlösa nätter
 Under vilka själen sugits ut
 Ur mitt trötta ansikte
 Vilket jag döljer inlindat i frätande livlöshet
 Och med mina axlar insvepta
 I den tunga manteln
 Tvingas jag krypa ihop på marken
 I fosterställning ligger jag
 Utslagen och förvriden
 Torterad av alla blickar
 Hur ska jag kunna reflektera
 Över vad jag ser när jag drunknar
 I känslan av att snart inte orka mer?
 Titta bort
 Här finns inget att beskåda
 Förrän jag fått nog
 Varför benåda?
 För när jag hoppar fram
 Som clownen ur sin låda
 I en mental självmordsexplosion
 Frambringar en masspsykos
 Bara för att jag kan
 Sömnlös och svettig
 Håller jag drömmen vid liv
 Skjuter skallen av mina hjärnspöken
 Medan jag inser varför det som fanns
 Till sist försvann