I den stora sorgens famn

I den stora sorgens famn
 Finns små ögonblick av skratt
 Så som stjärnor tittar fram
 Ut ur evighetens natt
 Och i solens första strålar
 Flyger svalorna mot skyn
 För att binda sköra trådar
 Tvinna trådar
 Till en tross
 Mellan oss.
 Så vi når varandra
 I den hårda tidens brus
 Finns de skrik som ingen hör
 Allt försvinner i ett sus
 Som när vinden sakta dör
 Alla tårarna har torkat
 Till kristaller på min kind
 Jag har ropat allt jag orkat
 Allt jag orkat efter dig
 Hör du mig
 Kan vi nå varandra
 I den långa vinterns spår
 Trampas frusna blommor ner
 Och där ensamheten går
 Biter kylan alltid mer
 ändå har jag aldrig tvekat
 Mellan mörker eller ljus
 För när månens skära bleknat
 Har allt pekat åt ditt håll
 Och från mitt håll
 Kan vi nå varandra
 I den stora sorgens famn.