Sveablotet

Ej följer vi, han som bröt vår lag
 Och svek asar och hävd blodoffrets sed
 Skall hållas för vårt folk
 Ett blot för svears väl
 Inge, den kristne han fördrevs, och fram klev där en man
 Som plägar folkets tro
 Blod till offerträdets stam, och hästens delar slets
 Ett blot för svears väl
 Och lågorna stod i natten - gården brann
 Ett flammande hov, vår tid är förbi
 Och de skrin, från de som av elden famnats
 Blev till sång, en helfärdens hymn, vår tid är förbi
 Hämnd, ett illgärningsdåd fyllt av nid
 Åter i Svetjud med sin hird
 Död, för drotten som offret har lett, bränn ned hans hall
 (Bränn ned hans hall)
 (Bränn ned hans hall)
 (Bränn ned hans hall)
 Ej, ett liv ur denna gården skall se, en gryningens ljus!
 Bränn inne dess folk, och med dem dess tro
 Sven som kom ut föll kort för svekfullt stål
 (För svekfullt stål)
 Och högt slog lågorna genom natten - gården brann
 Ett flammande hov, vår tid är förbi
 Och de skrin, från de som av elden famnats
 Blev till sång, en helfärdens röst, vår tid är förbi
 Aldrig mer, vårt folk ska följa seden
 Förfäders rit från urgammal tid, den brinner i natt
 Aldrig mer skall en konung nu följa de gamla
 Aldrig mer ska svearnas blot ge liv till vårt folk
 Aldrig mer