Svept i Sorgepläd

I väntan på min dom, blicken ekar tom
 Allting bleknar i mig
 Mitt sista andetag, ett första vunnet slag
 Mot ett lugn så sällsamt
 Vred och rädd på dödens bädd
 Svept i Sorgepläd
 Andan river min hesa hals och pulsen driver på
 Blicken flackar överallt men dimman motstår
 Någonting är efter mig, jag hör dess tunga flås
 Kvistar knäcks, hoppet släcks och snart jag förgås
 Lågan slocknar
 En svart och tung ridå sluts
 Glöden falnar
 Och kölden griper tag
 Dunklet kryper tätt intill och tar mig i sin famn
 Det håller mig så ömt och kärt när det viskar mitt namn
 I väntan på min dom, blicken ekar tom
 Allting bleknar i mig
 Mitt sista andetag, ett första vunnet slag
 Mot ett lugn så sällsamt
 Vred och rädd på dödens bädd
 Svept i Sorgepläd
 Skakande och frustande vaknar jag till liv
 Skuggor sveper in omkring med korparnas skri
 Strupen är klöst i brinnande hast
 Snarans knop svek när den brast