Moln

Se de mäktiga moln
 Vilkas fjärran höga toppar
 Stolta, skimmrande resa sig
 Vita som vit snö
 Lugna glida de fram
 För att slutligen lugnt dö
 Sakta lösande sig
 I en skur av svala droppar
 ♪
 Majestätiska moln
 Genom livet, genom döden
 Gå de leende fram
 I en strålande sols sken
 Utan skymmrande oro
 I eter så klart ren
 Gå med storstilat
 Stilla förakt för sina öden
 ♪
 Vore mig det förunnat
 Att högtidsstolt som dessa
 Kunna lufta mig upp
 Dit ej världarnas jakt når
 Och hur vredgat omkring mig
 Än stormarnas brus går
 Bära solskimrets
 Gyllene krans omkring min hjässa