Där anar jag din hand - Every Grain Of Sand

När mitt mörker är som djupast
 och min nöd som allra störst,
 och dom tårar som jag fäller
 skulle kunna släcka varje törst.
 Kan jag höra nåt inom mig
 en svag och bräcklig röst
 som vill mildra min förtvivlan
 och försöker ge mig tröst.
 Jag är sällan den som ångrar nåt
 eller räknar mina fel.
 Men nu ser jag tydligt mönstret
 som jag måste bryta ner,
 och i maktlöshetens vrede,
 i min ångest och min skam,
 och i aspens löv som skälver,
 där anar jag Din hand
 Det förflutnas svarta rötter
 och begärets röda ros
 har förkvävt mitt hjärtats glädje,
 min tillit och min tro.
 Solen hamrar skoningslöst
 på mig där jag står
 och bränner bort det gamla
 och läker mina sår.
 Jag ser in igenom portarna
 till frestelsernas eld,
 rök och lågor kråmar sig
 som om det var jag själv.
 Och i min sökan efter kunskap
 och i allt jag tror är sant
 i minsta sten och grässtrå,
 där anar jag Din hand.
 Jag har gått från brist till överflöd
 genom galna nätters rus,
 genom somrars heta drömmar,
 genom vintrars frusna ljus.
 Jag har dansat under stjärnorna
 i förbittrad ensamhet
 över grusande förhoppningar
 och i tomma själars sken.
 Jag hör dom tunga stegen
 som ett dån från fjärran hav.
 Ibland så finns nån annan där,
 ibland finns bara jag.
 Och i varje mänskas vacklan
 mellan kaos och balans,
 som i liljorna på marken,
 där anar jag Din hand.
 Och i varje mänskas vacklan
 mellan kaos och balans,
 som i liljorna på marken,
 där anar jag Din hand.