Förgänglighetens Dans

En dyster liten skepnad
 skymtar i skuggans skydd.
 Kroppen täckt
 av enkel dräkt
 och armen linbeprydd.
 Figuren rör sig sakta
 med försiktiga små kliv.
 Trots att dockan egentligen
 saknar eget liv.
 I ett verklighetens vakuum
 på en plats utan färg eller nyans,
 i ett bortglömt vindsrum
 dansar dockan sin tysta dans.
 Månljus tränger in
 genom smutsigt fönster.
 Skräp, bråte och skuggor
 bildar monokroma mönster.
 Minimala rörelser i mörkrets vrå
 danssteg utan syfte och mål.
 Marionetten svänger fram på måfå,
 ett tomt skal utan innehåll.
 Så slås fönstret upp
 av vindens starka hand.
 Ringlar fram,
 virvlar damm,
 drar och sliter tunna band.
 Träfigur slängs hit och dit
 likt en båt på stormigt hav.
 Trådar spänns och trasslas,
 rycker hårt i bunden slav.
 Och linor brister.
 Livlös tingest får sin dödsdom
 när vinden slår klorna i dess kropp.
 Leksaken flyger genom luften tom.
 Vid väggen tar allting stopp.
 Slutet är ett faktum.
 Och på gränsen till ingenstans,
 i ett bortglömt vindsrum
 avtar dockans tysta dans.