Juanitas dagbok

JUANITAS DAGBOK
 Text/musik: Nick Borgen.
 Juanita bedårande vacker
 Hon smeks utav solens glans
 Så lycklig och ung i sin oskuld
 Hon följer i livets dans
 Hon leker sin ungdom förlåtligt
 En oskyldig flört som romans
 Vackra ögon som ler mot en framtid
 Hon rör sig i ung elegans
 Hennes fader, förblindad av storhet
 Hennes moder, förhäxad av guld
 Juanita en tillgång i livet
 Ska snart få betala sin skuld
 Hon är femton, en orörd smaragd
 Ett byte mot storhetens makt
 I lögner om livets framtid
 Har föräldrarna ingått en pakt
 Juanita är bjuden till bal
 Som en drottning hon stiger in
 Hennes hjärta det spelar av lycka
 Och hon känner sig oerhört fin
 Söker med blicken en ung kavaljer
 Men ser genom rök bara spöken
 Och vid faderns bord satt en gammal hund
 Lukt av dålig Colon och av kröken
 Juanita bedårande vacker
 Får en stor diamant i sin hand
 Det blir bröllop redan till våren
 Så bered dig som kvinna du kan
 I rädsla hon faller i tårar
 Hon ber för sitt "yndiga" liv
 Hennes blivande skrattar och hånar:
 "Jag är mogen och intensiv"
 Helt förkrossad av olustens tankar
 Släpar sig vinter mot vår
 Juanita, klädd i sin skrud
 Men i hjärtat byts lycka mot sår
 Bröllopsfesten når nattliga timmar
 När maken tar hennes hand
 Nu i kärlekens sand ska vi vandra
 Och du ska bli min strand
 I stearinljusets dunkla skuggor
 Slits hon naken med våldsam kraft
 Av sin makes könsliga lustar
 Ska hon fyllas med oren saft
 Han tränger sig in i sin kvinna
 Hon skriker av smärta, han vet
 "Ja skrik gärna mera min sköna,
 för det gör mig så eggande het"
 Hon gråter sin natt i förtvivlan
 Hon känner sig smutsig och död
 Övergiven av allt det hon älskat
 Hon ber till sin herre i nöd
 Men när gryningen väntar på solljus
 Ja då bestiger han åter sin strand
 Och i ångest hon fylls av hans hårdhet
 Som en evig seglats utan land
 Åren går, Juanita den vackra
 Går där hemma med blicken mot jord
 Slagen av våldsamma händer
 Hon har blivit en kvinna utan ord
 Förnedrad, skändad och hånad
 Hon står där med bibeln i hand
 "Herre om du mig har lämnat
 Då ska Djävulen få ro mig i land"
 Juanita fick möta sin fader
 I det hem där de lyckliga fanns
 Hennes moder förblindad av stenar
 Såg ingen sorg i sin glans
 Men när kvällens timmar blev sena
 Juanita fylldes av mod
 Och när hon lämnade hemmet hon älskat
 Då stod väggarna målade i blod
 Så hon skyndade hem till sin make
 Klädde av sig i kärlekens prakt
 "Kom bestig nu den strand som du åtrår
 Jag lämnar mig helt i din makt"
 Men innan han hunnit skända
 Satt kniven hårt i hans bröst
 "Herre låt honom dö i sin smärta
 Ja, låt detta få bli min tröst"
 Juanita bedårande vacker
 Stod klädd i sin bröllops skrud
 Med bibeln hårt mot sitt hjärta
 Hon bad till sin herre och Gud
 "Förlåt att jag syndat mot buden
 Men snart aldrig mer synder jag ser"
 Sedan förde hon kniven mot hjärtat
 "Nu ska jag aldrig skändas mer"