1000 alper

Jag har penna block, vart jag än landar här
 För att bygga nått nytt på plats
 Vill inte laga det gamla, lever i bubblan
 Jag hoppas ingen får andas, så hör jag allt det där
 Som du står för och stoppar fingrarna i halsen
 Handsken passar, kanske klassas jag som underligt barn
 En man av sitt ord, men mest känd för den vassaste udden i stan
 Den äldsta hunden har nu satt sig och fastnat i träsket
 Snälla, låt mig dö nu och blanda min aska i bläcket
 För det skall kännas som en grundlig lobotomi
 Jag tycker det skulle kännas pundigt att va' kort och koncis
 Jag vänder taggarna utåt som ett kaktusfält
 Går från glömd till packad och slutsålt och blir sen aktuellt
 Det kommer fan aldrig hända att jag faller av
 Skapandet är min triumf och den här pennan den är allt jag har
 Så jag skriver om det här, mina vänner och mig
 Tiden kommer alltid bära vårt namn
 Vad hände med dig?
 Refräng: 2x
 Jag flyger upp från djupet i marken
 Innan det rinner ut i sanden
 Låt min röst få höras över tusen alper
 Så spela mig högst, spela mig väl
 Och låt mina känslor få komponera en sång utav hela min själ
 Dessa rastlösa själar lever på bröd och vatten
 Bortom dagen, ingen kan ens se mig med ögon i nacken
 Det kan även bli för mycket för den dekadente
 Dom som står när det värsta händer är dina bästa vänner
 Sätter tänderna i synden och blir ditt svarta får
 Allt känns lika för i skymningen är alla katter grå
 Fast i en död romans jag sitter och skriver
 Får tusen år verkar som en ögonfrans i blicken på tiden
 Så sliter jag ut, mitt hjärta skriver ur mitt häfte
 Och hoppas att livet ska sluta bättre, bit i sura äpplet
 Massa tjafsar och frågar hur väl passade handsken
 Kommer aldrig ut, masken i flaskan har skaffat ett flaskskepp
 En lyxvision i vanlig tappning, musiken min är farligt vacker
 Tar aldrig av mig hatten som Charlie Chaplin
 Jag är här, där lärda får nog
 Vända kinden, skriver med en gåspenna
 Gjort av fjädrar från en ängels vinge
 Refräng 4x
 snap: isaakre