Glöm mig om du kan

et fanns en tid, en tid av hänryckning för oss som kunde läsa Lenins ord
 Som en gud nedstigen hit från himmelen, kom han till en plågad jord
 Och varje fråga fick sitt klara svar, absolut logik, sanningen låg uppenbar
 Men offer krävs för nåt så stort, och offrat har jag gjort
 Jag såg en skymt av hennes kind när tåget gick
 Det var mitt livs värsta ögonblick
 Aldrig mer i livet såg jag henne sen, aldrig mer igen
 En sorgsen blick, ett stumt farväl
 Hennes ögon sa mig; du och jag, det var vi men du förrådde mig idag
 Du min man, glöm mig, om du kan
 Det gick en tid, jag blev en främling för mig själv, förändrad mer än jag förstod
 Mera en princip, ja som en fix idé, än en man av kött och blod
 Så i revolutionens röda gap
 Maldes också jag till ett nytt slags fångenskap
 Natasja blev en dröm jag drömt, men aldrig nånsin glömt
 Jag såg en skymt av hennes kind när tåget gick
 Det var mitt livs värsta ögonblick
 Aldrig mer i livet såg jag henne sen, aldrig mer igen
 En sorgsen blick, ett stumt farväl
 Hennes ögon sa mig; du och jag, det var vi men du förrådde mig idag
 Du min man, glöm mig, om du kan