Besvikelsens melodi

Ibland förstår jag inte ens på mig själv
 Jag är mitt i folkhavet men jag står helt själv
 Vet jag mår dåligt men
 Kan inte styra mina känslor så jag går dit jämt
 Man vill så gärna vara omtyckt och älskad
 Då bygger murar för att inte känna sig så ensam
 Ah, besvikelse förväntan
 Måste förlika mig min känslan
 Min storsta kritiker, bäst på att döma mig
 Mitt liv, jag har allt man kan önska sig
 Ändå vill jag ligga under täcket och ba' gömma mig
 Rädd för att någon skulle glömma mig
 Kanske är det för allt vin som jag har druckit
 Eller kanske är det för att jag vill va' så jävla duktig
 Kanske är det kraven som man måste leva upp till
 Kanske är det jag som aldrig vuxit
 ♪
 Ibland så känns det som det räcker
 Ont i mågen, sömnlösa nätter
 Det brinner i skallen, måste missat alla tecken
 Är det som man känner innan man går in i väggen?
 Vill börja om och ba' klippa bort hälften
 Fyller upp mitt schema för att slippa känna efter, ah
 Jag måste bryta mina mönster
 Och jag tänker mycket längre för att se konsekvenser
 Krav och förväntningar, pressen är hög
 Får aldrig visa sig svag, trots man är ledsen och skör
 Jag bara gasar och kör och det kan såra mina nära
 Lever olika liv i mina olika världar
 Vita lögner utan innebörd
 Som när bägarn rinner över, jag har vart där och ville dö
 Så många situationer i mitt liv jag stått på kanten
 Besvikelsens melodi, jag kan den