Gryning

Jag vandrar hem medans benen de stretar emot
 Jag rullar som ett klot, balansen den svajar
 Jag blajar för mig själv, tänker för mig själv
 I metropolen, storstadspulsen pulserar
 Ser allting omkring mig, runt omkring
 För det formas som en ring, ingenting ses klart
 Svårt att fokusera, har svårt att gå rakt
 Allt rör sig sakta, jag är i precis samma fart
 Blicken sveper och söker, jag röker min sista cigarett
 Mitt hjärta känns lätt
 Vatten som faller i natten, regnet duggar tätt
 Jag känner lyckan i magen
 Berusad och dragen, jag håller mig vaken
 Med dimman i min blick, glimtar mot malmen
 Och de ståtliga taken, minns alla haken
 Jag älskar promenaden, rustiken i skeppsbrofasaden
 Hela staden, neonet spelar sitt ljusspel för mig
 Lyser upp hela natten med sitt sken
 Hör traffiken, en supig siren drar förbi
 Jag vandrar i glädje, i min egen utopi
 Så många promenader, så många nätter
 Inga cash i fickan, inga cigaretter
 Kvarter för kvarter, ler åt allt jag ser
 Nyktrar sakta men säkert, men suktar efter mer
 Spatserar i harmoni, jag känner mig fri när jag går
 För all smärta är förbi från igår
 Jag lever idag i mitt packade rus
 Vinden sveper och jag känner dess sus
 Brisen den klarnar, molnen förs bort
 Och allt vått blir torrt
 Solen har sin gång och sin sång som Stockholms betong
 Det värmer i nacken, jag vandrar upp i backen
 Med vinglande kliv, betongen känns massiv
 Jag färdas och staden vaknar sakta till liv