Jag 97

När jag var nyfödd slog morsan maken, för han var skyldig till saken
 Han gjorde avkall, kalla mig avfall
 Slängde mig och sa "Ta tillbaks den"
 Helt naken, kräftröd, å nästan död, liggande vid min efterbörd
 Diagnostiserad som döv, men ja var bara utvecklingsstörd
 Äckligt störd, men hörde från kuvösen att mina päron ville dra, utan lille jag
 Försökte sälja mig till forskare för en miljard
 Men torskade sitt snilledrag när ja släpa mig efter dem
 Använde käften som draghjälp för att hinna ikapp, eftersom
 De tog vagnen mot Tynnered
 I synnerhet mot radhuslängan
 Dom visste inte att det hände
 Men ja hängde efter sjuan i navelsträngen
 Sen ja var tre har ja haft känningar, att ja inte var en människa
 Utan hämningar samlat gammal hud av döda djur å gjort klänningar
 Försökt få bort känningarna innanför tinningarna egenhändigt
 Bände med kofot, vetandes att rösterna var invändiga
 Jagat runt på lugna natten, å fångat bortsprungna katter
 Fyllt dem med kungsvatten, å lämnat dem uppbundna i rabatter
 Kände mig ensam, å tänkte ett husdjur vore urkul
 Så ja passa på, å göra en massa hål
 I min farsas kondom med en passarnål
 Nu, sju år under undersökning, för heroinrökning
 Snuten hitta en skjuten hund i en lund å undra om ja sköt den
 Tullen dök in bland möten, å fråga om en arm som flöt in
 Ja sa 'ja startat brandalarm med napalm under hem å skola möten'
 -"Har ni försökt den?" Kan inte ens gå rakt om jag spolade kröken
 -"Totalt röten?" -försök fråga min tvångsintagna hora till fröken
 Vad vet du, om mig?
 Vad vet du...?
 Vad vet du, om mig?
 Vad vet du...?
 När andra ja kände stod å pressade i timmar å klämde stora finnar
 Stod ja å lekte med rakblad å vässade pinnar, å kände blodet rinna
 Mellan mina fingrar, å tindra med ögonen å fnissa
 Å visst skrattade vissa, å dissa min hårt krattade frissa
 Visst, ja samtalade med mig själv, på elva dialekter
 Sängvätande äckel, gick till skolan för att sälja mina täcken
 Träffa släkten, å alla var enäggs-tvillingar, som mina föräldrar
 Sen dess går jag på släktträffar, å tänder kärlekens eldar
 Fick aldrig nåt förbarmande, så ja stal en sjuarmad ur kyrkoskrinet
 Å gick till julmässan, å la propplösare i nattvardsvinet
 För Gud var för orättvis, så nu blir han utan kör
 Utanför stod likbilen så jag kom undan genom att leka 'tuta å kör'
 Ja slutade, för bränslet var snart slut, så ja ställde bilen
 I mötande filen, la en brinnande trasa i den rinnande bensinen
 Höll stilen, gick därifrån medan vittnen bländades av branden
 Gick hem, å tog på min mandom, å somna utan att torka av handen
 Ja gick på studentbalen, nån la GHB i glaset på min bordsdam
 Ja dumpa henne med betongblock i famnen, naken i hamnen bakom Nordstan
 Ooh, vad en gentleman!
 Du skämtar mig, gick hem till hennes farsa å sänkte han
 La honom i en påse, åkte till samma hamn, å dränkte han
 Han var en änkeman, så det fanns ingen morsa att stöta på
 Svårt döda så, ähh alla vet att sånt måste skötas så
 Så hur är Petters liv?
 Sociopatisk-streck-manodepressiv
 Tar jättekliv, från defensiv till offensiv
 Till en önskan om ett bättre liv
 ♪
 Vad vet du, om mig?
 Vad vet du...?
 Vad vet du, om mig?
 Vad vet du...?
 Ja misstänker att en inte så välmående gen
 Gett mig bestående men
 Vart speciell sen ja var liten, torterade djur å brände ben
 Sen vände det till mer mogna nöjen, som mina golvbrädor vet
 Där under ligger min hemlighet
 Jag bjuder in luder till min lägenhet
 De säger 'kors i taket' som om mitt rum har nåt sixtinskt
 Men nu har ja utvecklats från ett listigt glin, till ett egoistiskt svin
 Med ett sadistiskt flin, å visar gärna mitt kön för en stjärna i vip-kön
 För att se minen på svinen när dem hör på mitt stön
 När ja säger 'det var skitskönt'
 Såg Full Metal Jacket, men trodde att det var film om en stjärna
 Satte på soundtracket, skalla toaletten för att se skvätten från min hjärna
 Lärare å professorer har alltid sagt, att ja har nåt fel i hjärnkontoret
 För ja sticker ut från mängden, som Victoria hos manliga horer
 Behandlingar av andliga jourer kan inte rädda min själ
 Ja har träddat en väg, ja e rädd av ett skäl, att satan kan grädda mig väl
 Så ja knaprar piller som kan sänka elefanter för smakens skull
 Håller mig vaken för sakens skull, tills ja hittas naken å full
 I min säng bredvid huvet av en svart märr, som ja har lagt där
 Med en parkerpenna i min halsartär, som ja har satt där
 Min kvart är över, å ja måste lösa mera hårda droger
 För att lätta mina svåra plåger, så snabbt -har nån några fråger?
 -"jaaa... har du några vänner min vän?"
 -Nej, men ja omges av folk som ja känner igen
 -"Ursäkta, är det nån särskild i ditt liv, eller tvingas du till ensamheten?"
 -Nej, ja har en tjej, om ja bara kunde minnas va människan heter
 -"Jo, jo, jag undrar, vem é PST, vem é Q, e ni schizzofrena"
 -Dom är inte allena men dom delar min skalle som en mittbena
 -"Om du nu e sån, hur kommer det sig att du inte har blivit tvångsintagen?"
 -Jodå, det har redan hänt, men ja blev utslängd från Lillhagen
 Dem sa att det var ett fall framåt, för nån så vriden å galen
 Ja sa 'ja fattar' å knuffa vakten ner för trappan, så han fick pannan inslagen
 -"Men hörru! Varför tar du inte livet av dig om du alltid e så genomkass?"
 -Jodå, ja ska. Men inte förrän ja har tuggat mig igenom 'FASS'
 -"Ja tror du behöver e kram, det har vart gått rätt hemskt, ja fattar att det känns"
 Nej fan, där hade ja dratt en gräns, ja drar, ja börjar få abstinens