Framtidsutsikter

Länge leve misären
 Min ledstjärna, mitt allt
 Du glädjebringande vännen
 I en värld annars menlös och kall
 Kan du tar mig till havet, de hinsides haven?
 Till en plats bara vi två känner till
 Där vi växer och där vi frodas i tystnad
 Utan oss och utan andra, utan allt
 Utan allt
 Länge leve misären
 Min ledstjärna, mitt allt
 Du glädjebringande vännen
 I en värld annars menlös och kall
 Du kan mig till havet, de hinsides haven
 Till en plats bara vi två känner till
 Där vi växer och där vi frodas i tystnad
 Utan andra, utan oss, utan allt
 Likt en fyrtioårskris i tidig tjugoårsalder
 Står det nu klart för mig att svaren, de finnes i mitt blod
 Den vätska som skall tömmas ur det hölje
 Som försöker hålla samman min menlöse kropp
 Och när döden greppar tag i mig
 Smeker mig, och så omsorgsfullt vaggar mig till sömns
 Ser jag världen som pånyttfödd
 Folktom, söndertrasad och brungrå