...Om Hösten Död,

En natt jag vandrade I skogen
 Avmagrad, blek och tard
 Omsluten av ett morker och en stillhet
 Si tyst och forundransvard
 Den natten jag lamnade livet
 Den existens som jag aldrig har agt
 Minga tysta minklara natter
 Detta sjalvmord jag overvagt
 Skymningen fargar himlen rod
 I skogen jag vilar, om hosten dod
 Nar solens forsta sken lingsamt
 Kysser skogens lovbestroda jord
 Bildas en dunkel stamning
 Som ej kan beskrivas med ord
 Stillsam ar denna tavla
 Tills den uppvacks av hostregnets fall
 Pi den fuktiga marken jag vilar
 En skepnad si vit och kall