Märk hur vår skugga (Fredmans epistel No 81)

Märk hur vår skugga
 Märk, Movitz mon frère
 Inom ett mörker sig sluta
 Hur guld och purpur
 I skoveln, den där
 Byts till grus och klutar
 Vinkar Charon från sin brusande älv
 Och tre gånger sen dödgrävaren själv
 Mer du din druva ej kryster
 Därföre, Movitz
 Kom hjälp mig och välv
 Gravsten över vår syster!
 Ack längtansvärda och bortskymda skjul
 Under de susande grenar
 Där tid och döden en skönhet och ful
 Till ett stoft förenar!
 Till dig aldrig avund sökt någon stig
 Lyckan, eljest uti flykten så vig
 Aldrig kring grifterna ilar
 Ovän där väpnad
 vad synes väl dig
 Bryter fromt sina pilar
 Lillklockan klämtar till storklockans dön
 Lövad står kantorn i porten
 Och vid de skrålande gossarnas bön
 Helgas denna orten
 Vägen opp till templets griftprydda stad
 Trampas mellan rosors gulnade blad
 Multnade plankor och bårar
 Till dess den långa och svartklädda rad
 Mjukt sig bugar i tårar
 ♪
 Så gick till vila, från slagsmål och bal
 Grälmakar Löfberg, din maka
 Där, dit åt gräset långhalsig och smal
 Du än glor tillbaka
 Hon från Dantobommen skildes idag
 Och med henne alla lustiga lag
 Vem skall nu flaskan befalla?
 Torstig var hon och uttorstig är jag
 Vi är torstiga alla